”Vancouverism” kallas populärt den troligtvis mest hyllade samhälls- och stadsplaneringsmodellen för moderna täta städer. Modellen är unik i det att den har skapat en enhetlig och trivsam stadskärna, där människor både bor, arbetar och utnyttjar service och kultur. Dessutom är biltrafiken i stort förlagd utanför staden, med en effektiv kollektivtrafik i innerstaden som möter mobilitetsbehoven.
Vancouver anses vara en av världens bästa städer att leva i. På många sätt har faktiskt Sveriges storstadsregioner liknande förutsättningar som Vancouver vad gäller klimat, kustläge och befolkningsmängd.
Grundprincipen för Vancouverism är att staden byggs hög och tät, med smala och höga bostadshus som står på låga och breda sockelbyggnader som inrymmer service och kontor. På så vis blir stadskärnan levande och populerad, samtidigt som de höga byggnaderna är tillräckligt smala för att inte kompromissa utsikt och rymd. Från gatunivå känns staden gemytlig eftersom de låga byggnaderna ger en känsla av öppenhet och tillgänglighet.
Vancouver har, som enda stad i Kanada, en helt egen plan- och bygglag. En framgångsfaktor för staden och dess samhällsplanering utan tvekan, men med inslag som kan verka kontroversiella.
Byggbranschen var till exempel mycket kritiska till det faktum till en slags byggbonus, där byggherren får bygga extra högt om motprestationen var att också bygga för kultur, skolor, parker eller andra samhällsnyttiga utrymmen. Detta har dock visat sig framgångsrikt, och byggbolagen har insett att man faktiskt höjer värdet på fastigheterna genom att blanda kommersiella och samhällsnyttiga funktioner.
Byggbolagen har insett att man faktiskt höjer värdet på fastigheterna genom att blanda kommersiella och samhällsnyttiga funktioner.
Den egentliga enda kritik mot Vancouverism är avsaknaden av arkitektonisk kreativitet och frihet. Höghusen i Vancouvers stadskärna, med de givna förutsättningarna att de ska vara smala och anpassas till en väl utarbetad stadsplaneringsmodell, sticker visserligen upp men sticker knappast ut arkitektoniskt.
På Lindholmen i Göteborg utvecklas Karlastaden; en av Sveriges mest spännande platser för bostäder, kontor, samhällsservice och nöjen. Kronjuvelen i Karlastaden blir Nordens högsta byggnad, det 266 meter höga Karlatornet. Den arkitektoniska kvalitén har det inte tummats på här utan Karlatornet ritas av den världsberömda arkitektbyrån Skidmore, Owings & Merril och kommer tveklöst höra till ett av de mest moderna, vackra och progressiva höghusen i Europa.
Karlastaden påminner mycket om Vancouverism i sin charmiga stil där högt och lågt blandas, där promenadstråk ersätter stora vägar, och där idén om en modern blandstad realiseras.