Oavsett var i världen man bygger en 240-meters skyskrapa innebär det självklart en rad utmaningar. Att göra det i Göteborg är en utmaning i sig.
Första skyskrapan som nådde en höjd av 240 meter, Woolworth Building, byggdes i New York för lite mer än 100 år sedan. Idag byggs det högt på otaliga platser, inte bara på Manhattan. Just nu byggs det cirka 300 skyskrapor runt om på jorden som är cirka 240 meter eller högre*. Att bygga på höjden är varken nytt, omodernt eller särskilt ifrågasatt på det flesta håll där skyskrapor reser sig.
Det är inte Dubai
Att presentera idén om en skyskrapa i en stad där den högsta byggnaden når 29 våningar och 100 meter (Gothia Towers) är ingen självklarhet. Det fick Ola Serneke erfara när han vid en träff i Älvrummet i Göteborg 2007 första gången presenterade planerna för Karlastaden.
– Min idé då var att det skulle vara ett hus med 35-40 våningar ungefär. Det är inte Dubai det här, sa de och skrattade, berättar Ola.
Vad tänkte du då?
– För någon sekund tänkte jag nog att det här kommer inte att gå, vi har för många emot oss. Men det vände snabbt till att: nu jäklar ska jag visa dem!
Nu jäklar ska jag visa dem!
Arenan gav Karlastaden
Enligt Ola Sernekes egen uppfattning var ett avgörande ögonblick när staden, Älvstranden Utvecklings AB, Sveriges Arkitekter och hans eget företag under 2013 planerade en arkitekttävling kring fastigheten vid Karlavagnsgatan.
– Det var då det kändes som att de tog det här på allvar, berättar han. Då såg de också att arenan på Kviberg började växa upp.
För den som har visionära idéer är omvärldens förtroende en avgörande utmaning. Särskilt om man är en relativt ny aktör på marknaden. Multiarenan på Kviberg, ett annat ifrågasatt jätteprojekt från Ola Serneke, var enligt honom själv en bidragande orsak till att planerna på Karlastaden accepterades och tog konkreta former i stadens planering.
Kommer ta minst 15 år
– Överhuvudtaget så har marknaden fattat att det funkar att bygga höghus. Det är lite så det har varit med både arena- och höghusfrågan, ingen vågar bygga arenor och ingen vågar bygga höghus för man hänvisar till Friends Arena och Turning Torso. Projekt som har skapat ett motstånd, för att det har gjorts felaktigheter, säger han.
Efter en lång förankringsprocess hos olika instanser i Göteborgs stad, en avgjord arkitekttävling, alla nödvändiga markinnehav på plats och en lång rad utredningar kring allt från geoteknik till social- och barnkonsekvensanalys, har nu planarbetet för Karlastaden haft sin gång under några år.
– Det har tagit lång tid, men så är det ju också ett stort projekt. 2004 sa jag att det tar tio år, det kommer att ta minst 15 år. Så enkelt är det, Ola Serneke
Tekniska utmaningar för extrema förhållanden
Trots att det är en del steg kvar i planprocessen och innan spaden sätts i marken, finns en organisation på plats ute vid Karlavagnsgatan med ett 50-tal medarbetare. Planering och projektering för bygget av Karlatornet är i full gång. För även om byggen av skyskrapor är vardagsmat globalt sett så är de tekniska utmaningarna i att bygga ett 240 meter högt hus givetvis stora och tekniken relativt ny i Sverige.
Allt från grund till fasad måste klara påfrestningar utöver det vanliga. De tekniska lösningarna för att klara trycket från bland annat vindförhållandena är extrema. Till exempel så ska 58 stycken så kallade grävpålar bära upp Karlatornet. Varje påle är 50 meter lång och två meter i diameter. Varje påle fylls sedan med 150 kubikmeter betong.
Klätterform minimerar kranar
Ovanpå pålar och en fyra meter tjock bottenplatta ska Karlatornets stomme resa sig. Betongkärnan i stommen, med trapphus och hisschakt, är en 14 gånger 12 meter stor rektangel med väggar som är 1,4 meter tjocka längst ned och 40 cm högst upp.
Sannolikt kommer man att använda en så kallad klätterform i gjutningsarbetet, där betong pumpas upp i ett rör och ner i formar som hänger i en smideskonstruktion och lyfts med hydraulik. Det minimerar behovet av kranar, vilket är en fördel med hänsyn till vinden på höga höjder.
* The Global Tall Building Database